Trots att både Livsmedelsverket och Socialstyrelsen de senaste åren har kommit med nya riktlinjer för mat inom äldreomsorgen, är det långt ifrån alla kommuner som rättar sig efter dem. Det är olika förutsättningar och ambitionsnivå som styr satsningarna. Bäst lyckas de kommuner som har kostvetare anställda. Det visar en ny avhandling från Uppsala universitet.

– De äldre som bor i kommuner med kostvetare tycker bättre om maten än äldre i andra kommuner. Att inte alla kommuner har tillgång till den här expertkunskapen och att en del till och med dragit in på dietister inom äldreomsorgen är ett problem, säger Malin Skinnars Josefsson vid institutionen för kostvetenskap vid Uppsala universitet.

Undernäringsproblematiken bland äldre som är beroende av äldreomsorg har under senare år resulterat i en rad försök till förbättringar. Förutom den förändring som skett inom offentlig sektor, med ökad konkurrens, privatisering och större medborgarfokus har några statliga nationella initiativ med förbättringsåtgärder tagits. Exempel på åtgärder är Livsmedelsverkets Råd om bra mat för äldre, kvalitetsregistret Senior alert och Socialstyrelsens öppna jämförelser plus en föreskrift om förebyggande av och behandling vid undernäring.

Om de här åtgärderna har påverkat den mat som serveras inom äldreomsorgen, och i så fall hur, är väldigt lite studerat. Detsamma gäller vilka förändringar som kommuner satsat på för att förebygga och behandla undernäring bland äldre.

– Jag har valt att studera kommunernas arbete, för att det är ”där det händer” Det är där de nationella initiativen tolkas och det är där beslut och riktlinjer förbereds inför verkställandet av dem, säger Malin Skinnars Josefsson.

Nationella initiativ hanteras på olika sätt i kommunerna och sättet man arbetar med dem skiljer sig mycket åt. Det är lokala förutsättningar och ambitioner som påverkar arbetet. Till exempel: ett år efter att Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om förebyggande av och behandling vid undernäring (SOSFS 2014:10) trätt i kraft, var det bara hälften av kommunerna som uppgav att de hade tagit fram nya rutiner för att leva upp till kraven. Trots det pekar avhandlingen på att föreskriften inte har fört med sig några förändrade arbetssätt och heller inte gjort att nutritionsstatusen bland de äldre har förbättrats.

– Kommunerna har skilda förutsättningar att kunna tillämpa nationella initiativ och privata, marknadsliknande influenser, där storstadskommuner verkar ha bäst möjligheter. I min studie kan man se att storstadskommuner utmärkte sig gentemot tätortskommuner men framför allt mot landsbygdskommuner. De har en både högre och ökande grad av privata utförare och valmöjligheter vid måltider. De har också fler dietister och en högre och ökande användning av kylmatsystem som anses vara mer rationellt än traditionell matlagning, säger Malin Skinnars Josefsson.

Skinnars Josefsson M (2018) Food service and nutritional care in Swedish elderly care: The progress of national actions and their local interpretations, institutionen för kostvetenskap, Uppsala universitet, http://urn:nbn:se:uu:diva-348484

Källa: Uppsala universitet

Share →