De akuta insatserna vid stroke, innan man nått sjukhuset, ser olika ut beroende på patienternas socioekonomiska status, visar ny forskning. För patientgrupper med kortare utbildning och lägre inkomst hinner det gå längre tid innan diagnosen ställs, vilket kan påverka effekten av vårdinsatserna.

– I median skiljer det 25 minuter och det är ganska lång tid eftersom de akuta behandlingarnas effektivitet minskar för varje minut som går efter insjuknandet, säger Katarina Jood, docent i neurologi vid Sahlgrenska akademin och en av författarna bakom studien.

– Det är viktigt att snabbt komma till sjukhus för röntgen och behandling. Då ökar chanserna att överleva med mindre funktionshinder, fortsätter hon.

Att socioekonomiska skillnader finns inom strokevården som helhet är känt sedan tidigare. I den här studien var det prehospital vård som stod i fokus.

Underlaget utgjordes av 3 006 personer som vårdades på Sahlgrenska Universitetssjukhusets strokeenheter 2014-2016 för stroke eller TIA, en snabbt övergående syrebrist i hjärnan på grund av en mindre propp. Patienterna grupperades per postnummerområde för att ge en bild av både deras och omgivningens inkomst- och utbildningsnivå.

Kunskaper tros påverka

Studien visar att tiden från kontakt med SOS till att patienten anlänt till sjukhus och gjort röntgen av hjärnan är längre för personer som bor i områden med lägre utbildningsnivå och inkomster. Den visar också att patienter med lågt socioekonomisk status fick lägre prioritet i ambulansen och att ambulanspersonalen i mindre utsträckning identifierade att det handlade om ett insjuknande i stroke eller TIA.

– Det har stor betydelse att ambulanspersonalen förstår att det kan röra sig om stroke eller TIA eftersom de då kan aktivera en specifik vårdkedja, där sjukhuset kontaktas före ankomst så att man kan förbereda för fortsatt snabbt omhändertagande. Om man däremot inte misstänker stroke hamnar man inte rätt från början, konstaterar Katarina Jood.

– Våra data talar för att det är svårare att tidigt identifiera personer med stroke i grupper med lägre utbildning och inkomstnivå, fortsätter hon. I studien har vi inte kunnat analysera bakomliggande faktorer, men man kan spekulera i att högre utbildning och högre inkomst är kopplat till bättre förutsättningar att ta till sig kunskap och symtom vid olika sjukdomar och även förmåga att kontakta och kommunicera med personal inom sjukvården. Att SOS kontaktas snabbt efter insjuknandet är också viktigt för tempot i den tidiga vårdkedjan.

Riktade hälsoinsatser

Resultaten i studien presenterades vid konferensens ESOC (European Stroke Organisation Conference) i Göteborg där svensk och internationell strokeexpertis under tre dagar, den 16-18 maj 2018, samlades för att dela forskningsnyheter i fältet.

Katarina Jood betonar värdet av att uppmärksamma stroke även hos allmänheten, att fler lär sig de typiska kännetecknen för stroke – plötsligt debut av talsvårigheter, förlamning eller störning av känseln på ena sidan av kroppen – och att man i så fall omedelbart kontaktar 112. Samtidigt behöver professionen jobba vidare med ojämlikheterna i vården.

– Vi gör de här analyserna för att vi måste bli mer medvetna om att vården har svårare att leverera vård med lika god kvalitet till grupper med lågt socioekonomiska status. Vi behöver lyfta frågan och kanske satsa på mer riktade hälsoinsatser mot grupper med kortare utbildning och lägre inkomst. Där har vi ett område där vi måste bli bättre, säger Katarina Jood.

TitelSocioeconomic disparities in prehospital stroke care in Sweden? (abstract)

Share →